♣ Macarons
De här kakorna överlämnar franska ministrar vid stadsbesök i likhet med Cartierklockor. Turister från andra sidan jordklotet vågar inte sätta sig på planet hem utan att först ha några i bagaget.
Les macarones har blivit hysterisk populära. Egentligen har de italiensk ursprung. De fluffiga mandelkakorna med lite sylt/kräm mellan två skal uppfanns i Venedig på 700-talet. Men det var i slutet av 1990talet som fransmannen Pierre Hermé lyfte kakorna till den gastronomiska stjärnhimmeln.
Mycket beror på konsistensen. En macaron är spröd på ytan, fluffig därunder, lite tjockare i mandelmassan och till sist en ren njutning i den innersta kärnan av sylt/kräm. Allt detta i en enda tugga!
Pierre Hermé arbetade som chefskonditor på Ladurèe. Sedan dess händer det att köerna framför Ladurèe på Champs-Elys'ees eller vid Madeleine blir nästan hundra meter långa. Nu har dock Pierre Hermé lämnat Ladurée och öppnat eget konditori som bär hans namn vid Place Staint-Sulpice. Han är fortfarande dyrast av alla macaronkonditorer. Men idag försöker varje bageri med självaktning att tillverka dessa bakverk.
Smakerna är oändliga och mer galna för varje år; lavendel, ros, anis, saffran, ingefära och lime är bara några exempel. Men ingenting går upp mot en enkel choklad eller vaniljmacaron.
Själv har jag bakat dessa kakor många många gånger, med olika resultat, de kan se väldigt fina ut, men just att få till den perfekta konsistensen..
Så fort rötmånaden är över så skall jag testa dessa i vedugnen! Vedugn/Stenugn är det absolut bästa för maränger av dess olika slag..
Kommentarer
Trackback
